Annons:

Wahoo – toppbanner (kampanjperiod 1, dec 2024 – jan 2025)

Det här kan gå sakta? förhoppningsvis inte
Test

Trelleborg till Kapstaden – i sadeln

Nanna Geidenmark, 20, och Elof Cervin, 26, träffades för ett och ett halvt år sedan på en busshållplats i Malmö. De började prata och nu cyklar de mot Kapstaden tillsammans. ”Våra sätt att tänka skiljer och vi kompletterar varandra väl Elof är något av en introvert drömmare medan Nanna får saker och ting att hända. Vår gemensamma nyfikenhet för vad som döljer sig bakom nästa hörn binder oss samman”

Reportage
Sverige-Sydafrika. I sadeln. Berätta
Vi ville göra nåt större på den afrikanska kontinenten. Något strapatsrikt. Så idén är väldigt enkel, på cykel från Trelleborg till Kapstaden. Enda undantaget är flyget över Medelhavet för att undvika kriget i Syrien. Vi kommer alltid välja de minsta vägarna, gärna på grus och stig. Äventyrlig cykling går före en kilometermätare som tickar iväg asfalt.
Annars existerar ingen minutiös plan. Säkerhetsläget kan förändras snabbt och behov av flexibilitet går för plan. Dessutom är en stor del av charmen med att resa så här själva frihetskänslan.

Vad har ni för erfarenhet innan?
Elof har, hösten 2012 och våren 2013, cyklat från Köpenhamn till Bissau i Västafrika, en resa på nästan 1000 mil. Annars har ingen av oss har någon idrottsbakgrund. Cykeln har mest varit ett transportmedel till och från skolor och vänner. Men vi har förberett oss med en tvåveckorstur i Atlasbergen tillsammans.

Vad känns roligast och varför gör ni det här?
Där är vi olika. Nanna gör det först och främst för att jag vill få perspektiv på tillvaron, få en liten glimt av andra människors verklighet och förhoppningsvis bli lite klokare längs vägen. Cykeln är ett jäkligt bra sätt att resa om man inte vill missa något

För Elofs del handlar det om att cyklingen sätter en vardagsstruktur på resandet. Du kan inte ligga på hotellet och se på TV. Du måste stiga upp när klockan ringer och cykla dina mil. Med en cykel kan man dessutom ta sig till svåråtkomliga platser, komma närmare naturen och hålla sig fysiskt aktiv.

Å nu skall ni blogga för oss. Vad kommer vi få höra om?

Ja det händer mycket konstigheter. Ena dagen får vi bevittna hur en man springer över ett fält i på tok för små kalsonger, en annan dag verkar alla vi stöter på tala flytande svenska och vid tredje tillfälle föll en av oss offer för en mystisk muskelinflammation. Underliga saker händer oss mest hela tiden…

Å viktigast av allt. Hur känns rumporna?
För den kvinnliga halvan av oss så avlöser skavsåren varandra trots cykelbyxor med vaddering, men förr eller senare så lär väl skavsåren förvandlas till skottsäkra förhårdnader och då är förhoppningsvis den stenhårda lädersadeln ordentligt inriden också! Den manliga halvan, som inte ens gör sig bekymret att använda cykelbyxor, får ibland skoskav efter dagar med tungt knuffande uppför men har annars mest roligt åt den kvinnliga halvans bekymmer…

Färger och former med eget särdrag

Lisa-Stina är industridesigner. Det är hon, konstruktören Christer Almqvist och marknadsansvariga Johanna Smedberg som vi får tillfälle att prata med en vanlig tisdagsförmiddag på Cycleuorpe Sverige AB i Varberg.

Trion lättar på förlåten till företagets innovativa nav.

En sak är klar. Talar vi färg och form på cyklar av märket Crescent och Monark, eller om komponentutbudet från TEC och Spectra, är det inget som bestäms på en kafferast.

Tvärtom. Arbetet är minutiöst och högteknologiskt och utförs med ett väderkorn som sniffar upp exakt vad som gäller för stunden.

– Även om vi är en av de största aktörerna kan vi aldrig slå oss till ro. Vi befinner oss ständigt i bruset för att ringa in vad slutkunderna vill ha. Villar vi bort oss finns det konkurrenter som står på kö, inser Johanna krasst.

Men företaget trivs med hetluften. Det råder framåtanda.

– Generellt har branschen medvind vilket naturligtvis är jätteroligt. Många har upptäckt hur bra cyklingen är som motionsform. Man ser också mångfalden den har. Fler vill cykla helt enkelt. Det har blivit trendigt, konstaterar hon.

Utmaningen ligger i att dra fördel av det positiva tryck som bildats och tillgodose cykelfolket. Nya och gamla. Unga och äldre. Elitåkare och motionärer.

Kort och gott: du och jag.

Ansträngningarna är stora. En titt ute i fabriken vittnar om högsta ruljans och kliver vi tillbaka in i kontorsdelen stöter man på samma intensitet. Slående är framförhållningen. Almanackan säger 2015, men för utvecklingssidan är det 2017. Christer Almqvist, som är konstruktör, jobbar fram förändringarna i de framtida modellprogram som så småningom ska lanseras. Några prototyper är så långt komna att de provas av företagets testcyklister. Andra har inte lämnat Christers skärm.

Han flyttar datormusen över en skiss, tar tag i en punkt och förevisar hur lätt han omvandlar proportionerna. Genomskärningen är smidig att omdisponera.

– Det finns en trådmodell i alla storlekar. Det är grunden i geometrin. På så vis blir det rätt mått hela tiden, säger han, drar i ett ankare för att förlänga överröret och får omedelbart cykelns övriga dimension att följa efter.

Även om differenserna är små blir skillnaderna stora. Ökar man överrörets längd spär man på cykelns aggressivitet, men inkräktar i gengäld på stabiliteten. Generellt finns en strävan att hitta en medelväg. Attack och komfort ihop liksom.

Gaffelmåttet framkallar samma slags effekt. Det kan förefalla marginellt att ligga antingen precis under respektive precis över 70 grader, men Christer menar att smärre ändringar på vinkeln genast förändrar cykelns egenskaper:

– Det räcker med en grad för att en van cyklist ska känna skillnaden.

Det visuella hanteras lika grundligt. Lisa-Stina Pettersson har hållit i företagets produktgrafik i åtta år. Hon hämtar impulser och inspiration från miljöer såväl inom som utanför cykelvärlden. En aktuell stil inom exempelvis heminredning kan smitta av sig när det gäller färg, mönster och typsnitt på en passande cykelmodell.

Men hon har en solid bas att stå på – och utgå från.

– Fördelen är att vi har en tydlig egenfärg. Den ska vi vara rädda om. Cyklarna kommunicerar Crescent tack vare orange. Färgen är så vedertagen att alla associerar den till märket, påpekar Lisa-Stina.

Vitrosa Giga Comp-cykeln, som blivit en stor säljframgång, kan förvisso uppfattas som ett avsteg, men Crescentidentiteten är omisskännlig. Vilket går igen inom alla segment. Lisa-Stina pekar på dekoren på en annan cykel. Den utgörs av översta delen av bokstaven t i Crescents logotype. Fiffigt och sobert.

– Men nu har den grafiken gjort sitt. Den har hängt med i tre år. Det är dags för uppdatering. Inför nästa år kommer vi använda ett annat formspråk, förklarar Johanna Smedberg.

Det är ingen vågad gissning att Lisa-Stina är fullmatad med idéer.

– Det gäller att hitta rätta uttrycket. Grafiken finns där för att lyfta fram märkets kännetecken, resonerar hon.

Facebookinlägg trampade i gång cykelinitiativ

Det var under årets första cykelrunda på två mil som Erik Hugander kom på idén – varför inte samla ihop ett gäng cyklar och låta de asylsökande på Vida Vättern cykla Vätternrundan?

Idén blev till ett Facebookinlägg och initiativet spred sig betydligt snabbare och längre än vad han kunde ana.

– Herregud, det har varit Facebook, radio, tidningar…

Att det blev ett projekt med cyklar och Vätternrundan var egentligen inte så konstigt. Det krävs endast minimala förkunskaper, ingen administration med myndigheter och med Vida Vätterns läge var Vätternrundan en given utgångspunkt.

Dessutom är Erik Hugander själv en cykelentusiast och har cyklat Vätternrundan tre gånger. Frågan om var hans engagemang kommer ifrån svarar han med en motfråga.

– Varför ska vi bry oss om våra medmänniskor?

– Jag tror det blev så för att jag kände mycket för de asylsökande. Jag har träffat dem tidigare genom Röda Korset och varit nere och pratat och fikat med dem. Så jag kände några av dem sedan tidigare, säger Erik.

Mostafa Alawni har bott på Vida Vättern i sex månader och har kvar sin familj i Libyens huvudstad Tripoli. Han flydde från Syrien via Italien vidare norrut mot Sverige.

– Du kan inte föreställa dig alla problem som finns i Syrien och hur svårt det är att ta sig till Sverige. Jag tog mig hit via båt och många smugglare tar alla ens pengar. Jag hade en liten packning med mig som de slängde över bord för att få plats med fler människor, säger han.

I Syrien fortsätter krigen, berättar han, utan någon synbar lösning.

– Det kommer att ta lång tid innan det blir fred. Just nu går det inte att säga vem som krigar mot vem.

Även om Halvvättern är ett mål, är initiativet så mycket mer än bara ett lopp. Cyklarna innebär även frihet för de asylsökande på Vida Vättern. I stället för att pricka in de få bussarna som går in till Ödeshög, kan de ta cyklarna in till centrum.

Eller bara cykla ut på en picknick.

– Vi får möjligheten att se vår omgivning och hur det ser ut där vi bor. Vi får träffa nya människor, se nya ansikten. Det som Erik gör är helt underbart och det är ett fantastiskt projekt som ger oss möjligheten att integrera med det svenska samhället.

– Sverige är inte bara ett nytt ställe för oss utan ett helt nytt samhälle som skiljer sig enormt mycket från Syrien. Men vi börjar vänja oss vid det svenska samhället även om det går ganska långsamt. Framför allt är det svårt med språket, men vi lär oss svenska en gång i veckan, säger Mostafa.

Så fort Eriks Facebookinlägg började sprida sig hörde till exempel flera caféägare av sig för att bjuda på fika under utflykter. Företag skickade varuprover och cyklisten Elna Dahlstrand ville hjälpa till på ett hörn.

– Det är bara roligt. Det finns ingen organisation bakom det här, så det är korta beslutsvägar. Släpet har jag till exempel lånat av Bröderna Wahlström i Gränna, säger Erik.

I mitten av mars var han i full färd med att samla in cyklar från alla som hörde av sig till honom. Ett telefonsamtal kom från bostadsrättsföreningen Kämpen i centrala Jönköping, som skänkte övergivna cyklar. Därefter gick färden ner till Folksams kontor för att hämta ett helt gäng med alldeles nya hjälmar.

– Jag blir helt rörd av det positiva och fina bemötandet. Jag vet att det finns en mängd cyklar där ut som inte används och som går att skänka, säger Erik.

– Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Här är det ingen som behöver vara rädd för att anslagen hamnar på villovägar. Jag kan inte göra något för förorterna i Stockholm, Göteborg eller Malmö utan får gräva där jag står.

Folksam:

– Vi hade en kampanj för några år sedan där vi delade ut cykelhjälmar till allmänheten för att uppmärksamma vikten av att skydda sig. Det blev hjälmar över och då tyckte vi att det här var ett utmärkt ändamål att skänka dem till, säger Andreas Persson, Key Account Manager, på Folksam i Jönköping.

Bostadsrättsföreningen Kämpen:

– Vi gick ut till bostadsrättsföreningens medlemmar och talade om att det finns en massa cyklar utan någon ägare. Då delade vi ut små klisterlappar som ägarna kunde sätta på sina cyklar. Alla cyklar som inte hade någon klisterlapp samlade vi ihop och förvarade i sex månader. Sedan dök Erik upp och då tyckte vi att det var ett bra sätt att få användning av cyklarna, säger Krister Gamlén, vicevärd, på bostadsrättsföreningen Kämpen.

 

10 000 km för Huntingtons sjukdom

Jeroen de Schepper startade sin resa i Belgien den 5 april. I augusti var han tillbaka där allt började och då hade han cyklat 10 000 kilometer genom flera av Europas länder. Allt för att uppmärksamma Huntingtons sjukdom.

– Det var riktigt jobbigt första veckan, men därefter kom jag in i det och sedan dess har det gått bra. Det gäller bara att se upp så att man inte cyklar för snabbt, säger han.

Lagom till att de flesta cyklade i mål under Halvvättern i juni dök Jeroen de Schepper upp med sin fullpackade cykel, närmast från Jönköping. Sammanlagt avverkade han cirka 147 mil i Sverige och besökte 14 orter.

Syftet med resan var att öka medvetenheten om Huntingtons sjukdom samt att samla in medel för att kunna bygga boenden för Huntington-patienter i Östeuropa.

– Jag vill att flera ska få kännedom om sjukdomen, och på så sätt har jag redan nått mitt mål. Vilket jag är väldigt glad över. Jag hoppas att det här bara är starten på något som kan inspirera andra, säger han.

10-k

Jeroen de Scheppers mormor avled alldeles för tidigt i Huntingtons sjukdom och tre av hans mostrar är just nu sjuka i olika stadier. Sjukdomen är krävande både för den som blir sjuk och för anhöriga.

– Det påverkar familjen väldigt hårt eftersom personligheten förändras helt, både fysiskt och psykiskt, till att bli aggressiv, deprimerad och frustrerad. Som anhörig måste du vara mentalt stark och ha en bra omgivning som kan hjälpa dig, säger han.

[vc_colour_content_box colour=”blue” box_title=”Huntingtons sjukdom”]

Huntingtons sjukdom är en ärftlig neuro-psykiatrisk sjukdom med fortskridande nedbrytning och undergång av nervceller i vissa områden av hjärnan. Ärftligheten är så hög som 50 procent. Insjuknandet sker oftast i vuxen ålder. Sjukdomsbilden kännetecknas av både neurologiska och psykiatriska förändringar. Enstaka ofrivilliga rörelser är ofta en tidig symptom. Sjukdomen är ovanlig och förekommer hos cirka 7–12 individer på 100 000. I Sverige finns det runt 1 000 personer med sjukdomen.

Källa: huntington.se

[/vc_colour_content_box]

Träna spinning med utetänk

Thomas Bråhn har kört spinning länge som deltagare på olika pass men tyckte inte det var tillräckligt cykelinriktat.

Bild av Thomas Bråhn

Därför startade han och kompisen Victor Johansson för några år sedan ett eget spinningpass – anpassat för cyklister.

– Dels är det tuffare, dels mer inriktat på traditionell inomhuscykelträning, säger Thomas Bråhn.

Vinterspinningen har snabbt blivit populär i Jönköping, där de håller till. När anmälningarna till den kommande vinterns träningspass släpptes såldes de slut på väldigt kort tid.

– En stor del till att de är så populära är att det är likasinnade som deltar, de får ut mer av passen och triggas att prestera av övriga i gruppen. Alla är ute efter samma sak, säger Thomas.

[vc_simple_quote quote=”En stor del till att de är så populära är att det är likasinnade som deltar, de får ut mer av passen och triggas att prestera av övriga i gruppen. Alla är ute efter samma sak.”]

Tanken kom fram för några år sedan efter att Thomas och Victors dåvarande cykelklubb hyrde in sig på en träningslokal för att köra spinning under vintern. Då var det dock med en ”vanlig” spinningledare och ett klassiskt spinningpass. De kände båda att detta var något som kunde utvecklas och förfinas för att passa en cyklist bättre.

Så för några år sedan startade de upp sin egen vinterspinning – med fokus på att hålla i gång cykelmusklerna under vinterhalvåret. Men det handlar inte bara om själva träningen, utan även om det sociala. En bra sak med vinterspinningen, menar Thomas, är att deltagare från alla klubbar i Jönköping är med och det stärker relationer och samarbetet mellan deltagarna och klubbarna i området.

– I och med det här kan vi cyklister träffas även på vintern i stället för att skingras efter höstsäsongen, säger Thomas.

[vc_overlap_image image=”1649″]Vinterspinning fungerar lika bra fär mountainbikecyklister och landsvägscyklister och är ett bra sätt att hålla i gång cykelmusklerna under vinterhalvåret.[/vc_overlap_image]

Passen bygger på de egna erfarenheterna som har byggts upp genom åren. Thomas är först och främst mountainbikecyklist, men menar att hans vinterspinning fungerar lika bra för landsvägscyklister.

– Man tränar samma typ av grundträning under vintern oavsett om man cyklar i skogen eller på landsväg så det är inte så stor skillnad. Däremot skiljer sig inomhuscykelträningen mot vanlig spinning, där den klassiska spinningen mest handlar om konditionsträning, menar Thomas, men han säger också att den klassiska spinningen har utvecklats de senaste åren och har fler pass med olika inriktningar nu.

Efter en vintersäsong tillsammans så upplever Thomas att många har lyft sig ett snäpp och det är ett antal av deltagarna som också har kommenterat att det här har gjort att det tagit ett extra kliv.

[vc_simple_quote quote=”Kondition och styrka kan du träna upp och behålla längre i kroppen, medan snabbheten hela tiden måste underhållas för att kvarstå.”]

Historiskt har vinterspinningen haft samma form hela vintern men för att vidareutveckla sitt koncept har Thomas i år lagt upp passet i två perioder. En vinterdel med mycket styrka, lågkadens och tung cykling samt en försäsongsdel med fokus på snabbhet och intervaller.

– Kondition och styrka kan du träna upp och behålla längre i kroppen, medan snabbheten hela tiden måste underhållas för att kvarstå. Så med det här upplägget hoppas jag att alla ska komma ännu mer förberedda när det väl är dags att ta ut cykeln i vår.

Så lägger Thomas upp passen!

  • En powerpoint-presentation visas upp där varje delmoment beskrivs – både före passet och när varje delmoment ska inledas.
  • Coachar deltagarna så att de vet exakt hur mycket tid varje delmoment tar och hur mycket de ska ta i och pressa sig.
  • Ser till att man tar ut sig under varje del, för att sedan vila ordentligt mellan dem.
  • Instruerar utifrån puls, för att deltagarna ska veta hur mycket de ska ta ut sig i varje del.
    Första delen av vintern utgår från styrka och tung cykling, medan den andra delen mest handlar om snabbhet och intervaller.
[vc_colour_content_box colour=”blue” box_title=”Fakta”]Namn: Thomas Bråhn
Ålder: 47.
Bor: Barnarp, utanför Jönköping.
Familj: Fru och barn.
Yrke: IT-konsult.
Aktuell: Kör vinterspinning inriktat mot cyklister. Läs mer om vinterspinning på 
teamostercykel.wordpress.com.[/vc_colour_content_box]

Smartaste förvaringen – på väggen!

Är du lite extra rädd om din cykel och vill slippa ställa den ute eller i husets cykelrum? Då är den bästa lösningen att hänga upp den på väggen hemma. Det är praktiskt och frigör golvyta.

Gustaf Gustafson från Jönköping har sex cyklar, varav fyra förvaras i lägenheten.

Smartaste förvaringen – på väggen

Hur får du plats med dem i din tvåa?

– Två finns i vardagsrummet, hängda på ett stativ och två hänger på väggen ute på balkongen. På så sätt frigör jag yta och gör det lättare för mig att städa än om de stod på golvet.

Hur hängde du upp dem?

– Cyklarna på balkongen hänger på varsin cykelhängare. Det är som en mindre hake, fäst mot väggen, som håller upp cykeln genom det främre hjulet. I vardagsrummet har jag en annan typ av cykelhängare – ett stativ. Och det behöver man inte fästa på väggen, stativet står stadigt mellan tak och golv.

Varför har du så många cyklar?

– De är för olika tillfällen. Jag har en mountainbike, en tempocykel, en landsvägscykel, en cross och två vintercyklar. Två av dem lånar jag ut till vänner.

Har du tips till andra som vill förvara cykeln hemma?

– Om man saknar garage eller bor i lägenhet passar det bäst att hänga cykeln på väggen. Det är enkelt, smidigt och frigör yta. Man kan till och med bygga sin egen cykelhållare. Det är både enkelt och billigt.

Tänk på det här:

Före upphängningen

  1. Börja med att ta bort sadelstolpen och ställ cykeln upp och ner på en tidning. På så sätt får du ur fukten i sadelröret, vilket är bra om du har en stålram du är rädd om.
  2. Ta bort hjulen från ramen och töm dem på luft. Häng hjulen i ett svalt och mörkt utrymme så håller de i flera säsonger. Däck har nämligen en tendens att spricka om man låter det vara pumpat med högt tryck i flera månader. När det kommer till vajrarna rekommenderas att de ska bytas varje år, speciellt om man har för vana att cykla i dåligt väder.
  3. För att tvätta rent cykeln ska du använda ljummet vatten och ett milt avfettningsmedel avsett för cyklar. Glöm inte att smörja in vevlagren, naven och styrlagren med kullagerfett.

Upphängningen

  1. Att hänga upp cykeln på väggen kan säkert göras på flera sätt, men här kommer ett bra tips: Börja med att köpa två praktiska beslag. Det går bra att använda handtag som egentligen är avsedda för köksluckor, eller två tavelhyllor i samma storlek. Använd rätt plugg. Beslagen ska fästas i samma höjd och vågrätt, använd vattenpass.
  2. Markera var kroken som ska hålla cykeln upprätt ska sitta genom att ställa upp cykeln på beslagen och markera var pedalen hamnar när den pekar rakt upp. Där ska du borra hål för kroken. Skruva i kroken med lämplig plugg.

Se där! Nu är det klart!

Novo-navet – 85 år

För 85 år sedan började Husqvarna sin försäljning av Novo-navet. Det blev en succé utan dess like med över fem miljoner tillverkade exemplar. Sista navet gjordes 1962 – samma år lade Husqvarna ner sin cykelfabrik.

Novo Navet

Tillverkningen av Novo-navet påbörjades redan 1927 men kom inte ut på marknaden förrän två år senare. Vad hände då under den perioden?

Svaret på frågan går att få i Husqvarnas försäljningskatalog för velocipeder från 1929. Det handlar om ”långvariga och ingående experiment samt efter att under ett par år hava omsorgsfullt provåkts av hundratals personer”.

Kortfattat var Novo-navet efterföljaren till Rapid som introducerades på marknaden 1908.

– Novo hade färre delar än Rapid och det underlättade för tillverkningen. Sedan var det helt enkelt ett bättre nav, säger Rickard Bindberg, chef för Husqvarna Fabriksmuseum.

Både Rapid och Novo är så kallade frihjulsnav med broms, vilket innebär att tramporna är stilla när cykeln rullar. Eller som det står i Husqvarnas försäljnings-katalog från 1901:

”Det har sålunda blifvit ett önskemål att kunna konstruera velocipeden så, att ryttaren med bibehållande af fötterna på pedalerna allt efter behag eller behof kan hålla dem i rörelse eller i stillhet”.

Citatet handlar om Husqvarnas ”frihjulsapparat” som senare blev Rapid-navet och principen är densamma även för det mer moderna Novo-navet. Att Novo är ett frihjulsnav var alltså inte speciellt revolutionerande.

Det revolutionerande var i stället att navet endast hade 17 delar. Detta kan jämföras med den engelska storsäljaren Torpedo från Fichtel & Sachs som hade 29.

Men det mest anmärkningsvärda med navet var dess enorma popularitet.

De 5,2 miljoner exemplar som tillverkades ska ställas mot de en miljon cyklar som Husqvarna tillverkade mellan 1896 och 1962. Det var med andra ord inte bara Husqvarna-cyklar som var utrustade med Novo-navet. Husqvarnas egna beräkningar från 1949 visade att cirka 70 procent av alla svenska cyklar hade ett Novo-nav.

Mannen bakom var svarvaren Johan Hallqvist och han ska ha fått ett öre per tillverkat nav.

– Han började på Ebbes bruk med deras cykeltillverkning och kunde med andra ord redan den typen av tillverkning när han började på Husqvarna 1896, säger Rickard Bindberg.

Ebbes bruk var ett gjuteri i Huskvarna som började tillverka cyklar i början av 1890-talet.

Cyklarna från Ebbes bruk var gjorda av skickliga hantverkare, men ett något större framhjul än bakhjul gjorde att cyklarna blev alltför klumpiga. Därför blev det aldrig någon försäljningssuccé.

[vc_simple_quote quote=”Jag har förstått att det var bra cyklar som var kända för att vara lättcyklade och av god kvalitet. ”]

Husqvarnas dåvarande vd Wilhelm Tham ville ändå bli av med lokalkonkurrenten för en egen cykeltillverkning. Det slutade helt enkelt med att Husqvarna tog över Ebbes bruks cykelfabrik. Därmed påbörjades även Husqvarnas 66-åriga cykelhistoria.

– Jag har förstått att det var bra cyklar som var kända för att vara lättcyklade och av god kvalitet. Husqvarna hade väldigt många modeller och personligen tycker jag att de är fantastiskt vackra, säger Rickard Bindberg.

Med konkurrens från både Crescent och Monark i Sverige var marknaden extremt tuff i slutet av 1950-talet. Dessutom dök det upp flera utländska märken.

Resultatet blev att Crescent och Monark slogs samman 1960. Två år senare slöts ett avtal om ”koncentration och utbyte av tillverkningar” mellan Husqvarna och Monark-Crescentkoncernen.

Novo navet tidning

Avtalet innebar bland annat att Monark-Crescentkoncernen började använda Husqvarnas motorer i sina mopeder samt att koncernen lade ner sin försäljning av motorsågar. På så sätt kunde Husqvarna öka produktionen inom båda områden.

I sin tur flyttades Husqvarnas cykel- och mopedtillverkning över till Monark-Crescentkoncernen.

– Det förvånar mig att de lade ner cykeltillverkningen 1962 eftersom det var en cykelboom i början av 60-talet. Men då hade företaget väldigt många produkter och ville därför renodla sig, säger Rickard Bindberg.

Easy Bike Living – en husvagn på cykel

Hur fungerar det här då kan du undra? Svaret är enkelt: som en mindre, helt vanlig husvagn!

Easy bike living

Det som skiljer den från andra traditionella husvagnar är att istället för att haka fast vagnen bakom en bil är det en trehjulig elcykel som tar den fram på vägarna. Husvagnscykeln heter Easy Bike Living och är tillverkad av Ulf Sellgren, vd på S-karosser. Inspirationen fick han under semestern i Thailand och landets tuk-tuk.

– Det här var mest en rolig idé jag fick. Men intresset för den har varit stort. Det är många cykelentusiaster som är intresserade av hur den fungerar, säger Ulf Sellgren.

Husvagnscykeln är utrustad med ett litet förtält, ett enklare kök samt solceller som laddar elcykeln.

En debut som gav mersmak

Det som först bara skulle vara en maraton blev till En Svensk Klassiker. Måns Möller tog sig an utmaningen – och fastnade för landsvägscykling.

– Nu är man biten, säger komikern efter målgången i Vätternrundan.

Att cykla Vätternrundan har länge funnits i Måns Möllers tankar. Men det var först i somras, vid 39 års ålder som han gjorde sin debut.

Måns Möller– När jag var liten hittade jag min pappas cykelhjälm i ett förråd och då berättade han att han hade cyklat Vätternrundan. Och jag kommer ihåg att jag blev imponerad. Nu var målet att klara elva timmar, som han cyklade på då, säger Måns.

Han står i målområdet, tittar på sin cykeldator och inser att han var tre minuter från att nå sitt mål. Men missnöjd? Nej, inte direkt.

– Äh. Jag tycker att det gick bra, särskilt med tanke på att jag cyklade ensam i nästan 17 mil. Jag är ganska häftig av mig, så i höjd med Jönköping ungefär drog jag iväg från gruppen jag startade med, säger han.

Den gruppen innehöll bland annat Vätternrundans marknadschef Richard Herrey, som Måns gav en rejäl passning till när han intervjuades vid målet. Då berättade han om att de hade slagit vad om en miljon kronor om vem som kom först i mål. Till publikens glada tillrop.

– Men det var tyvärr bara ett skämt, säger komikern.

[vc_simple_quote quote=”När jag var liten hittade jag min pappas cykelhjälm i ett förråd och då berättade han att han hade cyklat Vätternrundan. Och jag kommer ihåg att jag blev imponerad. ”]

Genomförandet av Vätternrundan var Måns Möllers andra etapp av En Svensk Klassiker.

I vintras åkte han Vasaloppet ”på en jättedålig tid” och det var faktiskt tack vare en före detta landslagstränare i längdskidor som han började långdistansidrotta.

– Jag skulle springa ett maraton och började träna med Christer Skog (förbundskapten i längdskidor för såväl Sverige som Storbritannien, USA och Australien, reds. anm.). Sedan var Christer och Richard (Herrey) med och ordnade Hjärtebarnsturen, där jag cyklade för att samla in pengar till hjärtsjuka barn.

Sedan dess har han blivit rejält cykelfrälst och i uppladdningen inför Vätternrundan hade han hunnit med 60 mil.

– Det var precis lagom för att klara mitt mål. Men för att komma ner ytterligare hade jag behövt fler, säger han.

Det låter som att du kommer att komma tillbaka även 2015?

– Absolut. Det här var riktigt kul.

Annons:

Wahoo – toppbanner (kampanjperiod 1, dec 2024 – jan 2025)

Våra partners

Vätternrundan skulle aldrig vara vad det är idag om det inte vore för våra fantastiska partners som delar vår passion för cykelsporten.

Official Industry Partners

Official Media Partners

Official Suppliers

Official Community Partners