Tillverkningen av Novo-navet påbörjades redan 1927 men kom inte ut på marknaden förrän två år senare. Vad hände då under den perioden?

Svaret på frågan går att få i Husqvarnas försäljningskatalog för velocipeder från 1929. Det handlar om ”långvariga och ingående experiment samt efter att under ett par år hava omsorgsfullt provåkts av hundratals personer”.

Kortfattat var Novo-navet efterföljaren till Rapid som introducerades på marknaden 1908.

– Novo hade färre delar än Rapid och det underlättade för tillverkningen. Sedan var det helt enkelt ett bättre nav, säger Rickard Bindberg, chef för Husqvarna Fabriksmuseum.

Både Rapid och Novo är så kallade frihjulsnav med broms, vilket innebär att tramporna är stilla när cykeln rullar. Eller som det står i Husqvarnas försäljnings-katalog från 1901:

”Det har sålunda blifvit ett önskemål att kunna konstruera velocipeden så, att ryttaren med bibehållande af fötterna på pedalerna allt efter behag eller behof kan hålla dem i rörelse eller i stillhet”.

Citatet handlar om Husqvarnas ”frihjulsapparat” som senare blev Rapid-navet och principen är densamma även för det mer moderna Novo-navet. Att Novo är ett frihjulsnav var alltså inte speciellt revolutionerande.

Det revolutionerande var i stället att navet endast hade 17 delar. Detta kan jämföras med den engelska storsäljaren Torpedo från Fichtel & Sachs som hade 29.

Men det mest anmärkningsvärda med navet var dess enorma popularitet.

De 5,2 miljoner exemplar som tillverkades ska ställas mot de en miljon cyklar som Husqvarna tillverkade mellan 1896 och 1962. Det var med andra ord inte bara Husqvarna-cyklar som var utrustade med Novo-navet. Husqvarnas egna beräkningar från 1949 visade att cirka 70 procent av alla svenska cyklar hade ett Novo-nav.

Mannen bakom var svarvaren Johan Hallqvist och han ska ha fått ett öre per tillverkat nav.

– Han började på Ebbes bruk med deras cykeltillverkning och kunde med andra ord redan den typen av tillverkning när han började på Husqvarna 1896, säger Rickard Bindberg.

Ebbes bruk var ett gjuteri i Huskvarna som började tillverka cyklar i början av 1890-talet.

Cyklarna från Ebbes bruk var gjorda av skickliga hantverkare, men ett något större framhjul än bakhjul gjorde att cyklarna blev alltför klumpiga. Därför blev det aldrig någon försäljningssuccé.

Husqvarnas dåvarande vd Wilhelm Tham ville ändå bli av med lokalkonkurrenten för en egen cykeltillverkning. Det slutade helt enkelt med att Husqvarna tog över Ebbes bruks cykelfabrik. Därmed påbörjades även Husqvarnas 66-åriga cykelhistoria.

– Jag har förstått att det var bra cyklar som var kända för att vara lättcyklade och av god kvalitet. Husqvarna hade väldigt många modeller och personligen tycker jag att de är fantastiskt vackra, säger Rickard Bindberg.

Med konkurrens från både Crescent och Monark i Sverige var marknaden extremt tuff i slutet av 1950-talet. Dessutom dök det upp flera utländska märken.

Resultatet blev att Crescent och Monark slogs samman 1960. Två år senare slöts ett avtal om ”koncentration och utbyte av tillverkningar” mellan Husqvarna och Monark-Crescentkoncernen.

Avtalet innebar bland annat att Monark-Crescentkoncernen började använda Husqvarnas motorer i sina mopeder samt att koncernen lade ner sin försäljning av motorsågar. På så sätt kunde Husqvarna öka produktionen inom båda områden.

I sin tur flyttades Husqvarnas cykel- och mopedtillverkning över till Monark-Crescentkoncernen.

– Det förvånar mig att de lade ner cykeltillverkningen 1962 eftersom det var en cykelboom i början av 60-talet. Men då hade företaget väldigt många produkter och ville därför renodla sig, säger Rickard Bindberg.