Det var under årets första cykelrunda på två mil som Erik Hugander kom på idén – varför inte samla ihop ett gäng cyklar och låta de asylsökande på Vida Vättern cykla Vätternrundan?

Idén blev till ett Facebookinlägg och initiativet spred sig betydligt snabbare och längre än vad han kunde ana.

– Herregud, det har varit Facebook, radio, tidningar…

Att det blev ett projekt med cyklar och Vätternrundan var egentligen inte så konstigt. Det krävs endast minimala förkunskaper, ingen administration med myndigheter och med Vida Vätterns läge var Vätternrundan en given utgångspunkt.

Dessutom är Erik Hugander själv en cykelentusiast och har cyklat Vätternrundan tre gånger. Frågan om var hans engagemang kommer ifrån svarar han med en motfråga.

– Varför ska vi bry oss om våra medmänniskor?

– Jag tror det blev så för att jag kände mycket för de asylsökande. Jag har träffat dem tidigare genom Röda Korset och varit nere och pratat och fikat med dem. Så jag kände några av dem sedan tidigare, säger Erik.

Mostafa Alawni har bott på Vida Vättern i sex månader och har kvar sin familj i Libyens huvudstad Tripoli. Han flydde från Syrien via Italien vidare norrut mot Sverige.

– Du kan inte föreställa dig alla problem som finns i Syrien och hur svårt det är att ta sig till Sverige. Jag tog mig hit via båt och många smugglare tar alla ens pengar. Jag hade en liten packning med mig som de slängde över bord för att få plats med fler människor, säger han.

I Syrien fortsätter krigen, berättar han, utan någon synbar lösning.

– Det kommer att ta lång tid innan det blir fred. Just nu går det inte att säga vem som krigar mot vem.

Även om Halvvättern är ett mål, är initiativet så mycket mer än bara ett lopp. Cyklarna innebär även frihet för de asylsökande på Vida Vättern. I stället för att pricka in de få bussarna som går in till Ödeshög, kan de ta cyklarna in till centrum.

Eller bara cykla ut på en picknick.

– Vi får möjligheten att se vår omgivning och hur det ser ut där vi bor. Vi får träffa nya människor, se nya ansikten. Det som Erik gör är helt underbart och det är ett fantastiskt projekt som ger oss möjligheten att integrera med det svenska samhället.

– Sverige är inte bara ett nytt ställe för oss utan ett helt nytt samhälle som skiljer sig enormt mycket från Syrien. Men vi börjar vänja oss vid det svenska samhället även om det går ganska långsamt. Framför allt är det svårt med språket, men vi lär oss svenska en gång i veckan, säger Mostafa.

Så fort Eriks Facebookinlägg började sprida sig hörde till exempel flera caféägare av sig för att bjuda på fika under utflykter. Företag skickade varuprover och cyklisten Elna Dahlstrand ville hjälpa till på ett hörn.

– Det är bara roligt. Det finns ingen organisation bakom det här, så det är korta beslutsvägar. Släpet har jag till exempel lånat av Bröderna Wahlström i Gränna, säger Erik.

I mitten av mars var han i full färd med att samla in cyklar från alla som hörde av sig till honom. Ett telefonsamtal kom från bostadsrättsföreningen Kämpen i centrala Jönköping, som skänkte övergivna cyklar. Därefter gick färden ner till Folksams kontor för att hämta ett helt gäng med alldeles nya hjälmar.

– Jag blir helt rörd av det positiva och fina bemötandet. Jag vet att det finns en mängd cyklar där ut som inte används och som går att skänka, säger Erik.

– Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Här är det ingen som behöver vara rädd för att anslagen hamnar på villovägar. Jag kan inte göra något för förorterna i Stockholm, Göteborg eller Malmö utan får gräva där jag står.

Folksam:

– Vi hade en kampanj för några år sedan där vi delade ut cykelhjälmar till allmänheten för att uppmärksamma vikten av att skydda sig. Det blev hjälmar över och då tyckte vi att det här var ett utmärkt ändamål att skänka dem till, säger Andreas Persson, Key Account Manager, på Folksam i Jönköping.

Bostadsrättsföreningen Kämpen:

– Vi gick ut till bostadsrättsföreningens medlemmar och talade om att det finns en massa cyklar utan någon ägare. Då delade vi ut små klisterlappar som ägarna kunde sätta på sina cyklar. Alla cyklar som inte hade någon klisterlapp samlade vi ihop och förvarade i sex månader. Sedan dök Erik upp och då tyckte vi att det var ett bra sätt att få användning av cyklarna, säger Krister Gamlén, vicevärd, på bostadsrättsföreningen Kämpen.