Reportage
Sverige-Sydafrika. I sadeln. Berätta
Vi ville göra nåt större på den afrikanska kontinenten. Något strapatsrikt. Så idén är väldigt enkel, på cykel från Trelleborg till Kapstaden. Enda undantaget är flyget över Medelhavet för att undvika kriget i Syrien. Vi kommer alltid välja de minsta vägarna, gärna på grus och stig. Äventyrlig cykling går före en kilometermätare som tickar iväg asfalt.
Annars existerar ingen minutiös plan. Säkerhetsläget kan förändras snabbt och behov av flexibilitet går för plan. Dessutom är en stor del av charmen med att resa så här själva frihetskänslan.

Vad har ni för erfarenhet innan?
Elof har, hösten 2012 och våren 2013, cyklat från Köpenhamn till Bissau i Västafrika, en resa på nästan 1000 mil. Annars har ingen av oss har någon idrottsbakgrund. Cykeln har mest varit ett transportmedel till och från skolor och vänner. Men vi har förberett oss med en tvåveckorstur i Atlasbergen tillsammans.

Vad känns roligast och varför gör ni det här?
Där är vi olika. Nanna gör det först och främst för att jag vill få perspektiv på tillvaron, få en liten glimt av andra människors verklighet och förhoppningsvis bli lite klokare längs vägen. Cykeln är ett jäkligt bra sätt att resa om man inte vill missa något

För Elofs del handlar det om att cyklingen sätter en vardagsstruktur på resandet. Du kan inte ligga på hotellet och se på TV. Du måste stiga upp när klockan ringer och cykla dina mil. Med en cykel kan man dessutom ta sig till svåråtkomliga platser, komma närmare naturen och hålla sig fysiskt aktiv.

Å nu skall ni blogga för oss. Vad kommer vi få höra om?
Ja det händer mycket konstigheter. Ena dagen får vi bevittna hur en man springer över ett fält i på tok för små kalsonger, en annan dag verkar alla vi stöter på tala flytande svenska och vid tredje tillfälle föll en av oss offer för en mystisk muskelinflammation. Underliga saker händer oss mest hela tiden…

Å viktigast av allt. Hur känns rumporna?
För den kvinnliga halvan av oss så avlöser skavsåren varandra trots cykelbyxor med vaddering, men förr eller senare så lär väl skavsåren förvandlas till skottsäkra förhårdnader och då är förhoppningsvis den stenhårda lädersadeln ordentligt inriden också! Den manliga halvan, som inte ens gör sig bekymret att använda cykelbyxor, får ibland skoskav efter dagar med tungt knuffande uppför men har annars mest roligt åt den kvinnliga halvans bekymmer…